Belle and Sebastian förvandlade Cirkus till en bastu i söndags. ”The state I am in” fick inleda kvällen följt av ”Expectations”, båda från debutalbumet Tigermilk. Stuart Murdochs röst har en förmåga att fylla kroppen med ett lugn, samtidigt som hans texter är trollbindande och innehållsrika. Musiken är vacker och väl avvägd, fyra violinister gästade scenen vilket förstärkte det vackra ytterligare.
Belle and Sebastian på Circus
Sjumammabandet är härligt opretentiösa som en skön kontrast till den nästan parodisk stilmedvetna publiken. Stuart Murdoch springer fram och tillbaka på scenen, Stevie Jackson skapar allsång med publiken, vi får sjunga ”oh-ljudet” som återkommer i olika tonarter i låten ”I’m not livning in the real world”, från nya skivan. För att få publiken taggad inför uppgiften berättar Stevie Jackson att norrmännen vid gårdagens spelning i Oslo var utomordentligt duktiga på att sjunga med.
Belle and Sebastian har en gemytlig inställning till sina fans. Flertalet av åskådarna längst fram bjuds upp på scenen under konsertens gång. Till tonerna av ”The boy with the arab strap” får ett hysteriskt lyckligt gäng tjejer komma upp och dansa, tydligen har de väntat vid scenkanten sedan klockan 11 på förmiddagen. Nu fick de sina 15 minuter av berömmelse säger Stuart efteråt då tjejerna burits ned i publiken igen. Sarah Martin med den sammetslena rösten och multiinstrumentskompetens tycks känna igen några i publiken från förra gången de var på besök i Stockholm, Popaganda i augusti 2010.
Att bandet fått ett nytt uppsving i och med nya skivan Write about love märks, de nya hittarna känns igen mest, av publikens jubel att döma. Personligen blir jag allra gladast av de äldre låtarna, ”Sleep the clock around” är hypnotiserande härlig.
Efter två timmar konstaterar mr Murdoch, svettig och uppspelt, att det är söndag och han liksom resten av den äldre publiken antagligen helst vill gå hem och sova. Mina tonårsidoler må ha blivit äldre men de är fortfarande lika fantastiska som de alltid har varit.
Text: Malin Brunelius